Hej vänner!
Jag har praktiken hos en samhällslärare
som jobbar bara med 8:orna. Under gårdagen (13/11) så började lärarna diskutera
kring en elev, som går i 8:an, som vi kallar för K. Lärarna har ingen aning om
tidigare historia hos K pga sen överlämnning (K bytte till Alléskolan för 1-2
månader sen) men de tror att K har bytt skola ungefär 15 gånger under sin
skolgång. Man vet även, av de han har sagt och de man har upptäckt med tiden,
att han har bråkig bakgrund (och ett bråkigt hem med missbruk). Läraren uppger
eleven som stökig, rastlös, ofokuserad, distraherad, full med energi, busig (på
de dåliga sättet) och växlar från dag till dag. Detta påverkar hela klassen.
Eleverna som är lätta att påverka beter
sig som honom och fokuserar inte på uppgifterna. Och de elever som vill jobba
blir störda. Alla har bestämda klasser och de har placerat K bredvid två lugna,
studiemotiverade elever. Han får uppgifterna halvt gjorda men man har sett att
han bara skriver av sina bänkkamrater. EX. igår när de skulle använda sig av
kartboken för att svara på ungefär 30 enkla frågor som handlade om georgrafi
(vad heter huvudstäderna, vilken breddgrad ligger den staden på … ) där Ks
bänkkarmrater jobbade på flitigt. Men K pratade hela tiden om annat med dom och
sedan när de skrev något så blev K uppmärksam, skrev av och sedan återgick till
det K pratade om.
Men pga sen överlämning av information
om K så vet lärarna i arbetslaget inte hur de ska hantera eleven och om eleven
har diagnoser som kräver särskilda resuerser. Lärarna är nästan desperata efter
en elevassistent eller någon som kan sitta enskilt med K under lektionerna men
de har inte de ekonomiska resurserna som krävs för att hjälpa K med skolan,
över huvudtaget. Nu har detta gått så långt så att lärarna måste nu blanda in
Socialtjänsten (vilket är de sista steget i Vara kommuns policy kring detta,
efter varningar, föräldrars involvering och åtgärdsprogram, och som står med i
nya skolreformen i åtgärden)…
Vad ska man göra som lärare i den här
situationen? Ger man upp? Överstrider man budgeten och tar konsekvenserna?
MVH Derin
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJa du det här är en riktigt svår fråga. Som lärare så ska man ju hjälpa till så långt det bara går. Men du säger att han flyttats runt ungefär 15 gånger. de säger ju mig att han har en viss konflikt med skolan. Jag vet själv inte vad jag skulle gjort det är sådana här problem som man inte kan sätta fingret på utan att gå någon annan på tårna....
SvaraRaderaHåller med föregående talare, en riktigt svår fråga att svara på! Att eleven har bytt skola omkring 15 gånger lär ha påverkat hans sättet han beter sig på. För elevens skull vore det bästa att han får all hjälp han kan få då han inte mår bättre av att byta skola igen. Som lärare kan jag tänka mig att det finns tillfällen då man inte ser någon utväg, men som Tobias skriver bör man som lärare hjälpa till så långt det bara går :)
SvaraRaderaJag känner rent spontant att det är bara rulla upp ärmarna och sätta igång det hårda arbetet med att försöka ge K all den hjälp han behöver. Inom skolpolitiken hanterar vi likande ärenden varje vecka och jag tycker tyvärr det är tragiskt att alla beskrivs och låter likadant.
SvaraRaderaTvå reflektioner tänker jag på.
1. Det generella tanken vid dessa ärenden är att "lärarna" (behöver inte inkludera alla lärare på den arbetsplatsen) arbetar för att bli av med eleven som förstör. Man försöker rätt och slätt bli av med eleven. Om denna elev K har bytt skola 15 ggr har det förmodligen inte varit hans begäran utan det har på drivits av arbetslagen och slutat med att problem man inte vill eller kan ta tag i skickas vidare till nästa skolan och så upprepas processen. Någonstans tycker jag kanske att en lärare kunde försöka lite extra, vi har en inkluderande skola och inte en exkluderande så det är bara sätta igång och arbeta för att hitta lösningar, och då är inte lösningen att skeppa iväg eleven till nästa skola.
2. Rektorns roll i det hela. Återigen kommer samma gamla argument fram. Vi har inga pengar att använda till detta med stödlärare eller lärarresurser. Felet enligt mig ligger i att när rektorerna gör sin budget inför det kommande läsåret struntar de fullständigt att han en buffert inför det kommande året som kan täcka upp om det blir elever som får en diagnos eller som behöver extra hjälp och stöd. Rektorerna måste ta sitt ansvar som chef för skolan och se till att det finns ekonomiska resurser att sätta in. Detta kan innebära en mindre resa för lärarna eller en mindre resa för en hel klass till något speciellt ställe men det måste vara värt att offra detta för att kunna hjälpa en elev som har problem med skolan och behöver extra hjälp.
Tanken är att K ska vara inkluderad i klassen och undervisningen. Men de svåra är när han har kring 20% frånvaro (men är en förbättring jämfört med tidigare 80% frånvaro). När en elev är borta så länge så skapas tomma kunskapsluckor. Deltar man i en SO lektion i veckan (av 4) så missar man 3/4 av ämnet. Lärarna som har K har provat ALLT, förutom att ha en stödlärare till K - vilket man inte kan eftersom man saknar pengar till....
SvaraRadera