Hallo allesammans den här veckan så har jag haft mina första hela lektioner med eleverna och det var en pirrig känsla att få ta tag i lärarrollen på riktigt så att säga. och när jag läste del 3 i boken "Att undervisa är att välja" som vi skulle göra den här veckan så fastnade jag för ett textstycke i kapitel 15 på sidan 176 tredje stycket rad 6 där det står:
"läraren har makten över undervisningen och innehållsval och det ger honom eller henne moraliskt ansvar. medvetenhet om detta är nödvändigt. kunskap och kunskapsproduktion är alltid värdebemängd i betydelse att samtidigt som något väljs utesluts något annat." (sidan 176).
För jag kände faktiskt en typ av makt när jag då höll i egen planerad undervisning. Jag kände stor nervositet innan jag hade mina första lektioner och jag kände då att det moraliska ansvaret i planeringen och undervisningen lades helt på mig. Det var en märklig känsla att jag som 20 åring som inte känner mig som en "fullfjädrad" vuxen individ fick en så otroligt annan roll som lärare med en typ av makt som jag inte känt förut. Jag tog själva planeringen på stort allvar och hade svårt för att få plats med allt som jag hade tänkt mig på lektionerna. jag hade alltså mindre tid en va jag trodde så jag fick alltså utesluta eller justera vissa delar av lektionerna. Jag kände att jag trädde in i en roll där jag var viktig och min planering och genomförande på lektionen tyckte jag att eleverna tog imot positivt och de intresserade sig för det jag planerat upp. Då kände jag mig nöjd och mer engagerad och motiverad att fortsätta att bli bättre.
Hur kände ni att era första lektioner var? Kände ni samma sak som jag att ni fick en "lärarroll" istället för en "Vfu-kandidats roll"? Jag är nyfiken på vad ni har att säga mvh Tobias Boström
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag känner mig mer som en "VFU-kandidat" än som en lärare. Bara vetskapen av att det finns en ordinarie lärare inne i klassrummet betyder mycket för eleverna och mig själv. Jag känner en viss osäkerhet eftersom jag vet att jag ständigt blir övervakad av både elever och av min LUV. Att ensam ansvara för elevernas undervisning i samhällskunskap, utan en observatör, är någonting som jag ser fram emot mest med läraryrket.
SvaraRaderaJag känner likadant som Anton, men när läraren inte är närvarande är jag "vikarie" och inte lärarkandidat. Eleverna har bara respekt och visar förståelse till ordinarie läraren, vilket skapar problem för mig för min tolkning är ändå att tanken med VFU och egen undervisningstid är att vi ska agera som ordinarie lärare men vi kommer aldrig, om de inte är så att vi har egna klasser, att kunna agera som riktiga lärare.
SvaraRaderaVi måste anpassa oss, följa våra LUVs röda tråd och deras pedagogik för att inte krångla till för eleverna. För i mina klasser går det inte att avbryta och göra annat. Försökte det under min egna undervisningstid och eleverna blev distraherade, förvirrade och blev sura för att de inte fick tid för att göra klart (trots att min LUV skulle ha gjort samma uppgifter som mig). Det blev för mycket när lärarkandidaten/"vikarien" kom in och rörde om i grytan. Frågan är då hur eleverna skulle reagera när ordinarie lärare/LUV hade gjort samma sak...