Hej! Det är dags att reflektera över den sista men första delen ur boken "Att undervisa är att välja". Det har varit fyra riktigt roliga veckor, man har lärt känna en mängd elever och lärare och fått massa tips om hur man kan bli en bättre lärare. Ett stycke i boken som jag tänkt reflektera över är följande:
"Vi har sett hur tillskrivna identiteter och självvalda identiteter båda är beroende av kulturella processer. Talet om kulturella identiteter kan skymma andra motsättningar som till exempel klassskillnader. Ofta hänger en identitet som "invandrare" eller "invandrartät skola" samman med samhälleliga och ekonomiska faktorer. Kulturalisering och påtvingade identiteter kan också leda till att människor stänger in sig i de stigmatiserade, utpekade grupperna och så kan sekterism och fundamentalism frodas" s. 73-74
Stycket handlar framför allt om elevers identiteter beroende på etnicitet men eftersom skolan jag går på är väldigt homogen med bara några få etniska personer och det är inte tillräckligt många för att kunna skapa klyftor och grupper på skolan genom etnicitet. Det jag vill poängtera är framför allt hur roligt det är att undervisa elever som är olika. Det kommer bli en stor utmaning för mig som lärare att lägga upp undervisning så den passar alla elever men det är en utmaning som jag tror kommer bli mycket intressant och lärorik.
Det jag främst ville diskutera, men som jag inte hittade underlag till så därför använder jag det här stycket som stepping-stone till det jag egentligen vill diskutera, nämligen läraridentiteter. Jag har fått en bra kontakt med flera utav mina elever och det tycker jag är riktigt roligt. Om det är p.g.a min ubersköna personlighet eller att jag är en relativt ung man som gör att de är väldigt intresserade vet jag inte. Det som bekymrar mig är hur det kommer se ut senare, när jag väl är lärare och inte bara en lärarkandidat som gillar att skämta med eleverna. Vilken slags personlighet skall man använda sig av som lärare, när man både vill vara personlig och rolig samt vara en person med auktoritet? Kommer man bli tvingad till att hitta den perfekta balansen mellan lärare och "vän" eller kommer man tvingas till att agera eller utforma en annan personlighet?
Vad tror ni?
Efter över 30 år i yrket ser jag egentligen bara en väg som lärare och det är att vara den man är och aldrig sluta engagera sig i eleverna. Eleverna behöver inte dig som kompis, de behöver en vuxen som har inlevelseförmåga nog att sätta sig in i hur eleverna har det. Så det bli alltså bättre med åren och du behöver inte utforma en annan personlighet.
SvaraRaderaDu ska självklart hitta en roll som du trivs med och köra på den linjen, i den här frågan tror jag inte det finns något som är rätt eller fel.
SvaraRaderaEtt tips kan dock vara att inte bli för mycket kompis med eleverna, en lärare ska trots allt vara klassens ledare och inte bara vara en i gruppen som eleverna tycker är kul men inte lyssnar på. Blir man för mycket kompis tror jag också risken är att eleverna inte tar en på allvar när det väl gäller och tar det man säger med en klackspark. Min åsikt är därför att man bör hitta en balans mellan att fungera som en kompis och samtidigt kunna vara auktoritär.