Tjo!
Ska vi träffas i skolan imorgon och förbereda oss inför seminariumet som är kl 13.15?
Vad sägs som kl 10.00 i Västan?
onsdag 12 december 2012
söndag 9 december 2012
Hur får vi elever att vara sig själva?
Ett dilemma som jag känner är vanligt förekommande kan kopplas till identitet som berördes i del ett som vi skulle läsa den här veckan. Följande citat från sidan 69 tycker jag passar bra in med det jag vill diskutera.
"När det gäller identitet i mångkulturella sammanhang menar vi alltså att det finns en intressant skillnad mellan identiteter som man själv väljer och står för och dem som man tillskrivs och ibland tvingas mer eller mindre acceptera."
Att passa in är något som för många ungdomar i dag är bland de viktigaste i deras liv. Få vill sticka ut och blotta sig med rädsla för att då bli retade och utstötta. Jag menar att detta är ett av de största problemen vi har i skolan i dag. Alla är så måna om att vara omtyckta av sina kompisar och passa in i gruppen att man kanske formar sig en identitet som inte är ens egen. Man tar helt enkelt den identitet man tillskrivs och spelar den roll som ens kompisar förväntar sig att man ska spela. Jag menar att detta är ett problem för att många ungdomar i dag är väldigt lättledda och därför också kan bli ett problem i skolmiljön.
Jag har sett detta problem flera gånger under praktiken och ska här lyfta fram ett exempel. Jag har undervisat i en klass där vi har tre väldigt struliga killar. Två av dem är vad lärare ofta betecknar som riktiga "strulputtar" utan någon som helst ambitionsnivå och med stor problematik runt sig. Den tredje killen är dock fantastiskt duktig, ambitiös och är sett till förmåga egentligen en av de starkaste i den här klassen. Problemet är att han faller in i ledet och har tagit sig en identitet som en kille som strular för att han är så mån att passa in med de andra två killarna. Därför har han också satt sig i väldiga problem när han egentligen skulle ha goda förutsättningar att lyckas väldigt bra i skolan.
Det här är bara ett exempel men jag är säker på att även ni på era skolor sett liknande exempel på elever som spelar en roll de kanske egentligen inte är bekväma med, bara för att passa in. Det här leder också till att vi får fler elever som inte når målen och som stör på lektionerna än vad som egentligen skulle vara nödvändigt och är således ett problem som kan leda till väldigt goda resultat om vi får bukt med det.
Frågan är hur man ska kunna lyckas med detta? Jag inser själv att det kan vara väldigt svårt att uppnå men jag anser att det ligger i vår roll som lärare att försöka få eleverna att våga vara sig själva. De ska inte känna sig pressade att ta på sig en identitet som de inte känner sig bekväma med bara för att passa in. Jag vet inte om någon slags belöningssystem för de som är duktiga, för att höja deras status i kompisarnas ögon, skulle kunna vara en väg att gå för att få färre att villa bort sig i strävan efter att passa in. Hur tänker ni kring detta? Har ni upplevt liknande saker på era praktikplatser och vad tror ni att vi kan göra för att få bukt med ett sådant här problem?
"När det gäller identitet i mångkulturella sammanhang menar vi alltså att det finns en intressant skillnad mellan identiteter som man själv väljer och står för och dem som man tillskrivs och ibland tvingas mer eller mindre acceptera."
Att passa in är något som för många ungdomar i dag är bland de viktigaste i deras liv. Få vill sticka ut och blotta sig med rädsla för att då bli retade och utstötta. Jag menar att detta är ett av de största problemen vi har i skolan i dag. Alla är så måna om att vara omtyckta av sina kompisar och passa in i gruppen att man kanske formar sig en identitet som inte är ens egen. Man tar helt enkelt den identitet man tillskrivs och spelar den roll som ens kompisar förväntar sig att man ska spela. Jag menar att detta är ett problem för att många ungdomar i dag är väldigt lättledda och därför också kan bli ett problem i skolmiljön.
Jag har sett detta problem flera gånger under praktiken och ska här lyfta fram ett exempel. Jag har undervisat i en klass där vi har tre väldigt struliga killar. Två av dem är vad lärare ofta betecknar som riktiga "strulputtar" utan någon som helst ambitionsnivå och med stor problematik runt sig. Den tredje killen är dock fantastiskt duktig, ambitiös och är sett till förmåga egentligen en av de starkaste i den här klassen. Problemet är att han faller in i ledet och har tagit sig en identitet som en kille som strular för att han är så mån att passa in med de andra två killarna. Därför har han också satt sig i väldiga problem när han egentligen skulle ha goda förutsättningar att lyckas väldigt bra i skolan.
Det här är bara ett exempel men jag är säker på att även ni på era skolor sett liknande exempel på elever som spelar en roll de kanske egentligen inte är bekväma med, bara för att passa in. Det här leder också till att vi får fler elever som inte når målen och som stör på lektionerna än vad som egentligen skulle vara nödvändigt och är således ett problem som kan leda till väldigt goda resultat om vi får bukt med det.
Frågan är hur man ska kunna lyckas med detta? Jag inser själv att det kan vara väldigt svårt att uppnå men jag anser att det ligger i vår roll som lärare att försöka få eleverna att våga vara sig själva. De ska inte känna sig pressade att ta på sig en identitet som de inte känner sig bekväma med bara för att passa in. Jag vet inte om någon slags belöningssystem för de som är duktiga, för att höja deras status i kompisarnas ögon, skulle kunna vara en väg att gå för att få färre att villa bort sig i strävan efter att passa in. Hur tänker ni kring detta? Har ni upplevt liknande saker på era praktikplatser och vad tror ni att vi kan göra för att få bukt med ett sådant här problem?
Olika läraridentiteter?
Hej! Det är dags att reflektera över den sista men första delen ur boken "Att undervisa är att välja". Det har varit fyra riktigt roliga veckor, man har lärt känna en mängd elever och lärare och fått massa tips om hur man kan bli en bättre lärare. Ett stycke i boken som jag tänkt reflektera över är följande:
"Vi har sett hur tillskrivna identiteter och självvalda identiteter båda är beroende av kulturella processer. Talet om kulturella identiteter kan skymma andra motsättningar som till exempel klassskillnader. Ofta hänger en identitet som "invandrare" eller "invandrartät skola" samman med samhälleliga och ekonomiska faktorer. Kulturalisering och påtvingade identiteter kan också leda till att människor stänger in sig i de stigmatiserade, utpekade grupperna och så kan sekterism och fundamentalism frodas" s. 73-74
Stycket handlar framför allt om elevers identiteter beroende på etnicitet men eftersom skolan jag går på är väldigt homogen med bara några få etniska personer och det är inte tillräckligt många för att kunna skapa klyftor och grupper på skolan genom etnicitet. Det jag vill poängtera är framför allt hur roligt det är att undervisa elever som är olika. Det kommer bli en stor utmaning för mig som lärare att lägga upp undervisning så den passar alla elever men det är en utmaning som jag tror kommer bli mycket intressant och lärorik.
Det jag främst ville diskutera, men som jag inte hittade underlag till så därför använder jag det här stycket som stepping-stone till det jag egentligen vill diskutera, nämligen läraridentiteter. Jag har fått en bra kontakt med flera utav mina elever och det tycker jag är riktigt roligt. Om det är p.g.a min ubersköna personlighet eller att jag är en relativt ung man som gör att de är väldigt intresserade vet jag inte. Det som bekymrar mig är hur det kommer se ut senare, när jag väl är lärare och inte bara en lärarkandidat som gillar att skämta med eleverna. Vilken slags personlighet skall man använda sig av som lärare, när man både vill vara personlig och rolig samt vara en person med auktoritet? Kommer man bli tvingad till att hitta den perfekta balansen mellan lärare och "vän" eller kommer man tvingas till att agera eller utforma en annan personlighet?
Vad tror ni?
"Vi har sett hur tillskrivna identiteter och självvalda identiteter båda är beroende av kulturella processer. Talet om kulturella identiteter kan skymma andra motsättningar som till exempel klassskillnader. Ofta hänger en identitet som "invandrare" eller "invandrartät skola" samman med samhälleliga och ekonomiska faktorer. Kulturalisering och påtvingade identiteter kan också leda till att människor stänger in sig i de stigmatiserade, utpekade grupperna och så kan sekterism och fundamentalism frodas" s. 73-74
Stycket handlar framför allt om elevers identiteter beroende på etnicitet men eftersom skolan jag går på är väldigt homogen med bara några få etniska personer och det är inte tillräckligt många för att kunna skapa klyftor och grupper på skolan genom etnicitet. Det jag vill poängtera är framför allt hur roligt det är att undervisa elever som är olika. Det kommer bli en stor utmaning för mig som lärare att lägga upp undervisning så den passar alla elever men det är en utmaning som jag tror kommer bli mycket intressant och lärorik.
Det jag främst ville diskutera, men som jag inte hittade underlag till så därför använder jag det här stycket som stepping-stone till det jag egentligen vill diskutera, nämligen läraridentiteter. Jag har fått en bra kontakt med flera utav mina elever och det tycker jag är riktigt roligt. Om det är p.g.a min ubersköna personlighet eller att jag är en relativt ung man som gör att de är väldigt intresserade vet jag inte. Det som bekymrar mig är hur det kommer se ut senare, när jag väl är lärare och inte bara en lärarkandidat som gillar att skämta med eleverna. Vilken slags personlighet skall man använda sig av som lärare, när man både vill vara personlig och rolig samt vara en person med auktoritet? Kommer man bli tvingad till att hitta den perfekta balansen mellan lärare och "vän" eller kommer man tvingas till att agera eller utforma en annan personlighet?
Vad tror ni?
fredag 7 december 2012
Brist på mångkulutritet
Del 1 handlar till större delar om mångkulturitet och mångfald. Men en sak som den inte diskuterar, som är det befintligt problemet på min VFU-plats, är bristen på mångfald och etniciteter.
Min skola är som sagt en landsbygd skola i en mindre kommun. I mina klasser (8:or, ca. 106st) så finns det 4-5 personer som har en annan etnicitet än svenskt. Alla identifierar sig som svenskar, finns inget belägg men det märks tydligt i deras beteende och synsätt. När jag har haft diskussioner med övrig personal så verkar inte eleverna i 8:an utstötta eller särbehandlade. Tre av eleverna har SVA/SFI men trivs i klasserna, har kamrater och är en del av gemenskapen.
Men när vi jobbar med politik så dyker det upp åsikter och tankar som är främlingsfientliga. Men vid djupare diskussion med eleverna om åsikterna så bubblar det upp att de är egentligen föräldrarnas åsikter, som kom från deras tid i skolan - då de fanns ännu färre personer med annan etnicitet.
Visst, detta är inget större problem när de är privata åsikter i klassrummet med vännerna. Men tänk 10-20 år framåt när de bor i exempelvis Göteborg där det finns en blomstrande mångfald. Detta kommer att bli en kulturchock för dom och de vet inte hur de ska hantera situationen. Det är såklart inte skolans ansvar att se till att de finns mångfald, mångkulturitet eller flertal etniciteter. Men är det skolans uppgift att se så eleverna har förståelse för allas lika värde och att vara oberörd när de handlar om andras ursprung? Eller rättare sagt, är det ens ett problem att eleverna aldrig är i kontakt med andra etniciteter och kulturer?
MVH
Derin
Min skola är som sagt en landsbygd skola i en mindre kommun. I mina klasser (8:or, ca. 106st) så finns det 4-5 personer som har en annan etnicitet än svenskt. Alla identifierar sig som svenskar, finns inget belägg men det märks tydligt i deras beteende och synsätt. När jag har haft diskussioner med övrig personal så verkar inte eleverna i 8:an utstötta eller särbehandlade. Tre av eleverna har SVA/SFI men trivs i klasserna, har kamrater och är en del av gemenskapen.
Men när vi jobbar med politik så dyker det upp åsikter och tankar som är främlingsfientliga. Men vid djupare diskussion med eleverna om åsikterna så bubblar det upp att de är egentligen föräldrarnas åsikter, som kom från deras tid i skolan - då de fanns ännu färre personer med annan etnicitet.
Visst, detta är inget större problem när de är privata åsikter i klassrummet med vännerna. Men tänk 10-20 år framåt när de bor i exempelvis Göteborg där det finns en blomstrande mångfald. Detta kommer att bli en kulturchock för dom och de vet inte hur de ska hantera situationen. Det är såklart inte skolans ansvar att se till att de finns mångfald, mångkulturitet eller flertal etniciteter. Men är det skolans uppgift att se så eleverna har förståelse för allas lika värde och att vara oberörd när de handlar om andras ursprung? Eller rättare sagt, är det ens ett problem att eleverna aldrig är i kontakt med andra etniciteter och kulturer?
MVH
Derin
torsdag 6 december 2012
Slutspurt!
Hej!
Bara två dagar kvar för mig på min VFU. Känns faktiskt rätt tomt och tråkigt redan nu. Jag hade gärna fortsatt ett tag till och arbetat i skolan istället för att sitta i bänken själv. Men det bådar väl gott om att man kanske har gjort rätt yrkesval om man trivs att göra VFU. :D
Slutspurten är inledd och jag sitter här dränkt i prov som jag håller på att rätta. Jag har inte valt att ha poäng som vi hade på ekonomitentan för det tycker jag är en konstig bedömningsform utan jag läser provsvaren som uppsatser och eleverna har heller inte gett korta svar utan vi pratar om 5-10 sidor/elev. Detta med att begränsa sig i sitt skrivande verkar inte ha så stor inverkan på gymnasieelever utan det kommer de få lära sig på högskolan.
Hittade ett stycke i del 1 som handlade om läromedel som låter.
"Det tål också att påpekas att läromedel i skolan av besparingsskäl används mycket länge. En annan sak är att många lärare i sin undervisning använder olika slags material och de tar även in aktuellt massmedialt material."
Hur är det för er på era VFU platser?
Använder lärarna mycket läroböcker?
På min VFU plats finns det knappt någon utav lärarna som använder läroböcker. De finns men står mest i ett skåp och kan mer eller mindre användas som referensmaterial. De beryktade matematik lärarna använder böcker som traditionellt sett de alltid gör. Men de andra ämnena använder inte böcker. De använder mer som det står i citatets sista del, de tar helt enkelt in andra aktuella massmediala material som finns på nätet eller skapar mycket eget. Jag själv skapade mitt material till min undervisning pga att det stod för mycket och lite för avancerat i de böcker jag läste om det i eller så fanns det inte med alls och bara släppa ut eleverna att söka och läsa på nätet känns lite oansvarigt eftersom det finns så mycket information och är verkligen allt relevant etc.
Bara två dagar kvar för mig på min VFU. Känns faktiskt rätt tomt och tråkigt redan nu. Jag hade gärna fortsatt ett tag till och arbetat i skolan istället för att sitta i bänken själv. Men det bådar väl gott om att man kanske har gjort rätt yrkesval om man trivs att göra VFU. :D
Slutspurten är inledd och jag sitter här dränkt i prov som jag håller på att rätta. Jag har inte valt att ha poäng som vi hade på ekonomitentan för det tycker jag är en konstig bedömningsform utan jag läser provsvaren som uppsatser och eleverna har heller inte gett korta svar utan vi pratar om 5-10 sidor/elev. Detta med att begränsa sig i sitt skrivande verkar inte ha så stor inverkan på gymnasieelever utan det kommer de få lära sig på högskolan.
Hittade ett stycke i del 1 som handlade om läromedel som låter.
"Det tål också att påpekas att läromedel i skolan av besparingsskäl används mycket länge. En annan sak är att många lärare i sin undervisning använder olika slags material och de tar även in aktuellt massmedialt material."
Hur är det för er på era VFU platser?
Använder lärarna mycket läroböcker?
På min VFU plats finns det knappt någon utav lärarna som använder läroböcker. De finns men står mest i ett skåp och kan mer eller mindre användas som referensmaterial. De beryktade matematik lärarna använder böcker som traditionellt sett de alltid gör. Men de andra ämnena använder inte böcker. De använder mer som det står i citatets sista del, de tar helt enkelt in andra aktuella massmediala material som finns på nätet eller skapar mycket eget. Jag själv skapade mitt material till min undervisning pga att det stod för mycket och lite för avancerat i de böcker jag läste om det i eller så fanns det inte med alls och bara släppa ut eleverna att söka och läsa på nätet känns lite oansvarigt eftersom det finns så mycket information och är verkligen allt relevant etc.
Hej på er!
Nu är det dags för sista blogginlägget som belyser något i del 1 i boken att undervisa är att välja. Del 1 behandlar det mångfasetterade begreppet mångkulturalitet, författarna förklarar att det inte bara handlar om invandrare utan också kvinnligt och manligt, sociala grupper och identiteter.
Det citat jag har valt att reflektera över idag finns på sida 44:
"I citatet från Karin finns både de etniska kulturerna, språkproblemen och de främmande, de andra, som ännu inte hunnit bli "som vi", det vill säga, kan vi gissa oss till, normala och svenska."Idag är det är svårt att använda sig av begreppet mångkulturalitet utan att trampa någon på tårna. Jag anser att det är viktigt som (blivande) lärare att reflektera över de tankar som finns kring mångkulturalitet, identitetskapande och de värderingar som medföljer.
Karins traditionella sätt att se på mångkulturalitet som ett samlat begrepp för invandrare eller olika etniska grupper är en uppfattning som delas av många individer. Niondeklass-eleverna på min vfu-plats har nu börjat med att arbeta kring ämnet "identitet" i samhällskunskapen. Idag delade min LUV ut ett häfte som han hade kopierat från en bok som eleverna skulle läsa och svara på frågor rörande innehållet. Jag läste också häftet och fann en del som hette Språk och kulturskillnader som beskrev situationen för elever som invandrat från andra länder. Det stod i häftet att de kan ha svårt att anpassa sig och sätta sig in i nya vanor och traditioner och att språket och kulturskillnader kan göra det svårt för dem i skolan. Vidare stod det att många kommer från länder där de enligt sin kultur ska vara tysta och rätta sig efter läraren och att det finns kanske kroppslig bestraffning. Nedanför fanns det en bild på ett leende och en fråga vem leendet kunde tillhöra, "jo vår egen "svenske" Zlatan".
När jag berättade för min LUV om det jag hade läst erkände han att han inte hade läst igenom häftet och att han kanske skulle ha gjort det först. Det här häftet som handlar om ungdomars identitetsskapande anser jag förstärker fördomar om andra kulturer och "vi och dom -tänket". Författarna drar alla elever som härstammar eller har etninskt ursprung från ett annat land över en kam och påstår det kan uppstå svårigheter innan de anpassar sig till det svenska samhället. Eftersom Sverige idag är ett mångkulturellt samhälle (med unika individer) kan man fråga sig vad som idag menas med det svenska samhället?
den här veckan är det ju del 1 vi ska diskutera på bloggen. jag själv visste inte vad jag skulle välja först men jag valde detta citat med ett antal frågor som jag tyckte va relevanta för vår vardag som lärare. stycket jag valt att ta finns på sidan 21 tredje stycket på sidan och det står så här:
"vad ha sagts och skrivits och vad har hänt i skolan och utbildning under åren från de första invandrarpolitiska besluten i mitten av sjuttiotalet? vad har förändrats och vad är stillastående i tankemönster diskurser och i dagliga arbetet i skolan? alla dessa frågor kan vi inte besvara och helt och hållet förklara, men vi vill lyfta fram och diskutera dem." (sidan 21)
Jag tyckte detta var ett relevant stycke för att på min skola så finns det ett program för elever med invandrarbakgrund som får lära sig grundskolans kunskaper på ett par år och sedan välja gymnasieinriktning. Hur ser detta ut hos er andra? För denna typen av undervisning tror jag har bidragit som en förändring i utbildningen. Där eleven får gå några fler år i skolan men lär sig mycket mer och får den hjälp och stöd de behöver för att först lära sig svenska och sedan grundämnena och sedan gå på lite svårare studier. Istället för att skicka in en elev i en klass när de precis börjat lära sig svenska och ska kunna anpassa sig efter den svenska skolan så fort som möjligt. Vad tycker ni? Jag tycker att de de har gjort på min Vfu plats är en bra satsning som borde investeras mer i. Jag vet att frågorna i citatet ovan kan vara svåra att ställa sig till men jag tycker alltså att det är nyttigt att tänka lite på frågor som kan vara omöjliga eller inte har något direkt svar. Hoppas ni tycker att det lilla citatet var nyttigt att tänka på. Jag är intresserad av vad ni säger angående det jag skrivit nu MVH Tobias Boström
"vad ha sagts och skrivits och vad har hänt i skolan och utbildning under åren från de första invandrarpolitiska besluten i mitten av sjuttiotalet? vad har förändrats och vad är stillastående i tankemönster diskurser och i dagliga arbetet i skolan? alla dessa frågor kan vi inte besvara och helt och hållet förklara, men vi vill lyfta fram och diskutera dem." (sidan 21)
Jag tyckte detta var ett relevant stycke för att på min skola så finns det ett program för elever med invandrarbakgrund som får lära sig grundskolans kunskaper på ett par år och sedan välja gymnasieinriktning. Hur ser detta ut hos er andra? För denna typen av undervisning tror jag har bidragit som en förändring i utbildningen. Där eleven får gå några fler år i skolan men lär sig mycket mer och får den hjälp och stöd de behöver för att först lära sig svenska och sedan grundämnena och sedan gå på lite svårare studier. Istället för att skicka in en elev i en klass när de precis börjat lära sig svenska och ska kunna anpassa sig efter den svenska skolan så fort som möjligt. Vad tycker ni? Jag tycker att de de har gjort på min Vfu plats är en bra satsning som borde investeras mer i. Jag vet att frågorna i citatet ovan kan vara svåra att ställa sig till men jag tycker alltså att det är nyttigt att tänka lite på frågor som kan vara omöjliga eller inte har något direkt svar. Hoppas ni tycker att det lilla citatet var nyttigt att tänka på. Jag är intresserad av vad ni säger angående det jag skrivit nu MVH Tobias Boström
måndag 3 december 2012
Elevernas mening
Återigen - såg nu att inläggen inte var publicerade och gör detta nu.
"Den ena är att det är viktigt att erbjuda eleverna del i ett pågående samtal. Deras meningar är viktiga och deras meningar skapar betydelse i det som diskuteras i klassen." (s. 196)
Fast är det verkligen så? Har man öppna diskussioner i ett klassrum med ca. 30 elever, därav hälften egentligen skulle behöva en egen elevassistent, så kan det lätt spåra ur till något helt annat. På min VFU så har man fokuserat mycket på att läraren ska undervisa - eleverna gör uppgifterna. Lektionerna blir monologiska och eleverna får egentligen inte säga sig åsikt. Men när de väl får möjlighet att prata och diskutera så blir inte deras meningar varken viktiga eller skapar någon betydelse. Det enda meningarna gör är att skapa kaos, hög ljudnivå och en viss oro i klassen när andra tankar och åsikter yttras.Sen är det inte alla som vågar säga någonting över huvudtaget. Finns elever som inte ens sagt hej under den tiden jag har varit här. Men sen är det så att de beror på elevernas humör, stämning och tid på dygnet...
Ska man ändå ha öppna diskussioner i klassrummet eller undvika det? Men är de demokratiskt när eleverna inte får yttra sin mening och delta i pågående samtal?
"Den ena är att det är viktigt att erbjuda eleverna del i ett pågående samtal. Deras meningar är viktiga och deras meningar skapar betydelse i det som diskuteras i klassen." (s. 196)
Fast är det verkligen så? Har man öppna diskussioner i ett klassrum med ca. 30 elever, därav hälften egentligen skulle behöva en egen elevassistent, så kan det lätt spåra ur till något helt annat. På min VFU så har man fokuserat mycket på att läraren ska undervisa - eleverna gör uppgifterna. Lektionerna blir monologiska och eleverna får egentligen inte säga sig åsikt. Men när de väl får möjlighet att prata och diskutera så blir inte deras meningar varken viktiga eller skapar någon betydelse. Det enda meningarna gör är att skapa kaos, hög ljudnivå och en viss oro i klassen när andra tankar och åsikter yttras.Sen är det inte alla som vågar säga någonting över huvudtaget. Finns elever som inte ens sagt hej under den tiden jag har varit här. Men sen är det så att de beror på elevernas humör, stämning och tid på dygnet...
Ska man ändå ha öppna diskussioner i klassrummet eller undvika det? Men är de demokratiskt när eleverna inte får yttra sin mening och delta i pågående samtal?
"Vad- och varförfrågor"
Insåg idag att mina inlägg om de olika delarna i boken inte har publicerats (skrivit på mobilen) så nu kommer dom:
"Vi talar här om det som brukar kallas didaktikens "vad- och varförfrågor"; Vad ska jag undervisa om och varför ska jag välja just det innehållet eller det stoffet? Vår egna erfarenhet som lärarutbildare säger oss att "vad"-frågan inte får en framträdande plats." (s. 91)
När vi får våra "uppdrag" på högskolan att sätta upp en undervisning om exempel USA-valet, som vi hade senast, så vet vi ju redan vad vi ska undervisa om och vad vi har för stoff och innehåll. Men vi diskuterar aldrig om VARFÖR vi ska undervisa om USA-valet. Varför är detta relevant kunskap för eleverna? Flesta av dom kommer inte att besöka USA, vet nog inte vad USAs president heter och kommer antagligen aldrig använda sig av den kunskapen i framtiden. Dessutom börjar man mer och mer ha kontakt med Kina, istället för USA. Kina är den kommande stormakten, men ändå så läser vi inte kinesiska/mandarin och ingen vet vad den kinesiska presidenten heter. Kina ligger närmre Sverige geografiskt, allt fler åker dit på både affärs- och semesterresor och är omdiskuterad i tidningarna - jämfört med USA. Visst, vi ska inte jämföra länderna mot varandra utan istället ställa frågan:
Hur väljer jag som blivande lärare "rätt" fokusområde/"vad"-fråga? Ska jag göra som tidigare och bara undervisa om USA - vilket dom har gjort på min VFU-plats, eller ska jag köra mitt egna race och även undervisa om Kina som en kommande stormakt?
MVH
D
"Vi talar här om det som brukar kallas didaktikens "vad- och varförfrågor"; Vad ska jag undervisa om och varför ska jag välja just det innehållet eller det stoffet? Vår egna erfarenhet som lärarutbildare säger oss att "vad"-frågan inte får en framträdande plats." (s. 91)
När vi får våra "uppdrag" på högskolan att sätta upp en undervisning om exempel USA-valet, som vi hade senast, så vet vi ju redan vad vi ska undervisa om och vad vi har för stoff och innehåll. Men vi diskuterar aldrig om VARFÖR vi ska undervisa om USA-valet. Varför är detta relevant kunskap för eleverna? Flesta av dom kommer inte att besöka USA, vet nog inte vad USAs president heter och kommer antagligen aldrig använda sig av den kunskapen i framtiden. Dessutom börjar man mer och mer ha kontakt med Kina, istället för USA. Kina är den kommande stormakten, men ändå så läser vi inte kinesiska/mandarin och ingen vet vad den kinesiska presidenten heter. Kina ligger närmre Sverige geografiskt, allt fler åker dit på både affärs- och semesterresor och är omdiskuterad i tidningarna - jämfört med USA. Visst, vi ska inte jämföra länderna mot varandra utan istället ställa frågan:
Hur väljer jag som blivande lärare "rätt" fokusområde/"vad"-fråga? Ska jag göra som tidigare och bara undervisa om USA - vilket dom har gjort på min VFU-plats, eller ska jag köra mitt egna race och även undervisa om Kina som en kommande stormakt?
MVH
D
söndag 2 december 2012
Betyg som incitament
Vi är inne i slutskedet av den här VFU-perioden och det är dags för veckans blogginlägg om del 3 i boken "Att undervisa är att välja".
"Våra studentlärare tycks vara offer för den modernitetens skola som enligt Bauman, Hargreaves, Dahlberg et al. kännetecknas av fasta kunskaper, måluppfyllelse, formellt lärande och utvärderingar." s194
Jag tror att det här med fasta kunskaper och måluppfyllelse är någonting som vi alla stöter på dagligen i undervisningen och vi har säkert använt oss av måluppfyllelse för att motivera elever.
Jag har till exempel uppmärksammat att mer än en lärare använder sig av formuleringar som "Det här kommer på provet, kan ni det så har ni minst ett E i betyg". Kunskapen blir bara inlärd för provet och betyget och det främjar inte direkt "det livslånga lärandet" som eleverna ska uppmuntras till. Jag har själv börjat använda mig av det här för jag har insett att det är väldigt svårt för mig som lärarkandidat att motivera elever som jag inte känner och som inte känner mig. Det blir en enkel utväg för mig och andra lärare, att ha betyg som incitament. Men främjar det verkligen det livslånga lärandet? Och hur gör man med de elever som inte blir motiverade av betyg? Det är saker som jag funderar på och det kommer bli problematiskt att försöka lösa dem.
Vad tycker ni?
"Våra studentlärare tycks vara offer för den modernitetens skola som enligt Bauman, Hargreaves, Dahlberg et al. kännetecknas av fasta kunskaper, måluppfyllelse, formellt lärande och utvärderingar." s194
Jag tror att det här med fasta kunskaper och måluppfyllelse är någonting som vi alla stöter på dagligen i undervisningen och vi har säkert använt oss av måluppfyllelse för att motivera elever.
Jag har till exempel uppmärksammat att mer än en lärare använder sig av formuleringar som "Det här kommer på provet, kan ni det så har ni minst ett E i betyg". Kunskapen blir bara inlärd för provet och betyget och det främjar inte direkt "det livslånga lärandet" som eleverna ska uppmuntras till. Jag har själv börjat använda mig av det här för jag har insett att det är väldigt svårt för mig som lärarkandidat att motivera elever som jag inte känner och som inte känner mig. Det blir en enkel utväg för mig och andra lärare, att ha betyg som incitament. Men främjar det verkligen det livslånga lärandet? Och hur gör man med de elever som inte blir motiverade av betyg? Det är saker som jag funderar på och det kommer bli problematiskt att försöka lösa dem.
Vad tycker ni?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)